Purpurfärgade månar
dränker min mun.
I ett fjärran Då,
exploderade du
i mig som en röd
vulkan.

En kall stråle, som
en stav av ljus
i din hand - ledde mot
okända vidder av
gravar, Historiens
blåa kyrkogårdar.

Skuggor på stranden;
Havets orglar, bortom,
spelar urgamla
psalmer om vår
eviga natur, -
skapelsens krig.

Morgonen vajar,
än, i det ogjorda.
Vi står på randen
av vår Gårdag.
Ur dess avgrund stiger
våra själars sorl.