Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  Skriven då Bosse ännu levde. Hans död är ett dråpslag!


I Skutan



Jag sitter -
som på nålar,
har sprungit ifrån
mitt förflutna.

Hajens käft
glappar
i kölvattnet
bakom mig.

Min älskade
öppnade famnen
och reglade
porten till

det stormande
ohyggliga havet.
Jag andas,
ännu, hetsigt.

Hand i hand,
går vi nu
emot dörren
till framtiden.












Fri vers av Marianne Räf
Läst 229 gånger
Publicerad 2013-05-28 01:20

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share






  < Nästa text
< Föregående