Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  Vällingby 1996.


Timmen sen


Blek och svag och klen,
ihopkrupen sitter
jag i månens sken
under stjärneglitter.

Hur jag hamnat här
bland skallar och ben,
i den mörka värld,
inte jag det vet!

Vinden drar där jag
sitter på en sten.
-Borde ge mig av,
ty, timmen är sen!








Bunden vers av Marianne Räf
Läst 227 gånger
Publicerad 2013-07-03 13:32

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


ResenärGenomLivet
Lite vemod i den sena timmen...
2013-07-03

Anita Westin
Det finns något nästan bevekande i den här. Rimmen förstärker det.
2013-07-03





  < Nästa text
< Föregående