I detta vanskliga jordeliv,
man plöjer sig fram i myllan.
Man har mat, husrum, lakan och filt
och porslinsservis på hyllan.

Trots att man ej har stor egendom
så är man privilegierad
i sin världsliga situation,
i Välfärd lokaliserad.

Men man kan bli frustrerad, ÄNDÅ -
och tycka att något fattas.
Snart vissnar man, - blir gammal och grå
och bort - som en sopa - kastas!

Den som haft förmånen att få allt
den behöver -och mer därtill, -
och som tillgodogör sig Livets salt
och kan göra allt vad den vill -

kan ju ställa sig den prekära
frågan - vad allt ska va´ bra för, -
varför man fått allt det hära, -
när allt tas tillbaks, då man dör!?