Surrande dagar,
vardag som flagar.
Lidandet tar alltmer vid
i denna hycklandets tid.

Man värjer sig mot
allsköns faror och hot
som dyker upp på vår väg,
nästan vid varje steg.

Livets mångsidighet
äts upp av ofullständighet.
Livets mening tycks knappt halv,
- en ekande ihålig, gyllene kalv.

Utslagningens lek
är byggd på falskhet och svek.
Vi blir allt fler
som trampats ner.

Samhällskroppen är stel
och fylld av allehanda fel,
som teknologisk hjärtlöshet -
och brist på medvetenhet.

Hjältar - utan mod och dåd,
hjälplösa, utan råd
utför stupen faller ner,
- det finns inga hjältar mer!

Världen är nött
och seklet är trött.
Inför tid som stundar
samtiden blundar.

Den Stora Trenden
inemot Änden
ligger på lut, -
- men det tar ALDRIG slut.

Men mitt i den
kalla verkligheten,
människan kämpar ändå,
för att leva få.

Det kanske finns en frid,
som är större än all tid.
Vi kanske får kunskap, som
är bättre än allt vi drömt om!