Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  Ur dunkla minnen.


Blåsväder



I dåtiden kunde stormar
rasera omkull
hela världar.

Befolkningarna försvann
i de ursinniga virvlarnas
gap och själar hördes
flämta: -AMEN!

Arker kapsejsade och
ingen skulle få
veta fortsättningen.

Men vi dök upp
i nya världar
med nya ögon.

Kan vi minnas något
av då det stormade
som värst, när det

drar igenom lammullskoftorna?








Fri vers av Marianne Räf
Läst 166 gånger
Publicerad 2013-07-06 21:51

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


ResenärGenomLivet
Tider som kommer och går...vad vet vi egentligen om dessa...tänkvärt...
2013-07-07

ULJO
Mycket tänkvärt i dessa rader
2013-07-06





  < Nästa text
< Föregående