I hemmakvällen lyser
glödlampornas gula glans.
Jag sitter här och myser
och längtar efter Romans!

Om ändå han jag vill få,
som jag fått på min hjärna,
kom och, trivsamt, ringde på!
Då, log jag som en stjärna!

Jag vill inte att jag ska
vänta totalt förgäves!
Det vore fantastiskt bra
om kärlekskrampen häves!

Om han var med i mitt liv
och vi fick nära kontakt, -
vad lycklig jag skulle bli,-
- är så sant som det är sagt!

Men han finns ej i mitt liv.
Är blott min Åtrås Objekt.
Min Önskan är, väl, naiv, -
gör att jag får stark affekt!

Men det är ett livstecken,
trots allt, att jag känner så.
Stormarna i mitt bäcken
och hjärta finns där, ändå.

-Kom, nu, -- vad väntar du på?!