Isen glittrar, hal
på trottoaren.
Oändliga antal
är exemplaren.

Det ropar ini
mitt hjärta från
en dynasti,--
fjärran eon.

En gammal kultur
för länge sen,
som vi emanerar ur -
och återspeglar, än.

Världen har brunnit
förr, ner till grunden,
- men inte försvunnit;
- som genom ett magiskt
under!

Allting sker med en
given självklarhet.
Naturens förlopp, - vem
ifrågasätter det?

Men det är dåligt med
upplysning och information.
Denna okunnighet
leder till spekulation.

Måhända jag har rätt
då jag antar att
vi kommer från evighet!
-Jorden är inte platt!

Så kanske djupt ini framtiden,
i en ny gul anorak,
jag går på en gnistrande isväg,
igen,
någonstans i en ny galax!