Dammet dansar in
ur en snäv vinkel
från Kylan. Blandas
med röken i solstrimman.
Lila änglar knullar
i mina ögon. Skär
svett regnar ut ur
deras duniga armhålor.

Krokusarna skall snart
spira - och, sen, dö,--
för DEM svartnar det
mitt i Vårens ljus.
VI fortsätter blomma.

Samla ihop sig efter
flummet, - veckors flimmer
av matthet i lemmar
och kvävda böner och
vämjeliga våndor - och
vara vaken, sträcka ut
sig efter Livets blå
Ande, - ännu en gång.

Likgiltighetens moln
kan lägra en, ibland.
Men man bör ej stanna där,
utan - ta sig upp och
andas djupt och vädra Våren!