Tårfukt i hans ögon.
Ramen runt hans liv
krackelerar i förgyllningen.
Vinden drar in
genom bristningen
i hjärtat.
Mitt i doften
av sommar: - ängsblom,
gräs och varm svett,
smyger en biton in,
en dunkel aning,
av lurande död.

Måsarna kan skratta.
Claudio kan ta
tillvaron med en klackspark
och för herr Jönsson
spelar ingenting någon
som helst roll.
Men HAN är fylld
av blues. För den
enda han älskat, -
- förutom sig själv, -
gav honom korgen!
Alla andra skulle varit glada...