Rummet bågnar.
Vintergatan susar-
Stjärnor klingar,
Rymden brusar.

Får stanna opp -
ett litet tag
i min galopp,
som gör mig svag.

Likt denna dikt,
klen, snart förgäten;-
Inte så konstigt
om Allmänheten

med dylikt Trams
ej vill ha att göra!
-Men, kom till Sans,-
så ska ni få höra!:

I landet, sköna,
ute på Stråt,
syns ögon gröna -
på böljan våt!

Små dalahästar,
som inget ont har gjort,
har rövande bestar,-
beslagtagit fort.

Dessa galna tjuvar,
hemska individer,
hemligen ruvar
på gryende tider.

De snor även peppar
och salt, likaså,-
- har kryddiga läppar
och kan många språk.

Man misstänker de är
samhällsomstörtande!
Med Maffian det lär
va´ mycket flörtande!

Vem ska få leva -
- och vem måste dö?
I Skärgår´n en skreva,
där de satt ett frö;-

Se, svaren växer upp,
emot var tänkbar gud,
som likt en tokig tupp
högt läser dessa Bud.

Historien lär ej
avslutas - med detta.
Men, - Intrigen bär ej---
Så punkt här får jag sätta.