Jag äter mig förbi
dagarna, med tuggade
jordgubbar i krävan.

Milda smörblommor
lyser likt små stjärnor
i den svarta leran.

Vi finner något i
Stunden, i Ögonblicket,-
som fyller oss.-

Många nätter har andarna
stått i dunkla tamburer
och överlagt om återfödelsen.

Som ett ensamt lejon
irrar månen i skyn,
möter dig i dimman.

Min Själ faller ner genom
Glömska och landar på
Minnets Äng, bland blommor.

Klockorna sneglar, som troll
emot mig och blåljuger om
den faktiska tiden!