Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  Okunnighet = Mörker för Anden.


Mayas Vagga


Jag måste leta
tills jag fått veta
hur, egentligen,
allting är, min vän!

Jag lär få grunna
tills svar blir funna.
Det går inte på
nolltid - eller så.

Jag söker något,
som jag aldrig nått.
Vad det vara må,
kan jag ej förstå.

Accepterar ej
det som bjudes mig.
För jag vill, ju, ha
något verkligt bra!

Sedan, omsider-
ljuvliga tider
må komma till del
för båd´ kropp och själ!

Nu, jag sitter å
har skygglappar på
och får inte se
vad som verkligt sker!

Kanske, Elton John
älskar samma nånn,
som alla de män
i Historien, -

som gnuggat löken
mot just den fröken,
jag här pratar om,-
som till min stad kom -

i Onådens Tid,
då en stjärna blid
var det enda ljus,
som nådde mitt hus.

Kolla Fáns Komplott!
Jag vill se stilbrott--
Lär mig då att se
det som verkligt é!

Allt ska ändras på!
Jag vill kunskap få!
Inte, blott, gagga -
i Mayas Vagga!

Mången Illusion -
leder ut på mon
en oktobernatt.
Marken ligger platt.

Anden i öken,
ett nattsvart töcken.
Ej en strimma ens-
ljus vid mörkrets gräns!

Här sitter jag å
grubblar i min vrå.
Vet ej vart det bär,-
- men jag är, väl, kär!

Kanske, Kärleken
hjälper oss, min vän!
Vi slipper sluta
älska och njuta!

En väg utan slut;-
på den går vi ut
och finner Gryning,
en blå, varm dyning...

Jag hoppas du ska
i din Famn mig ta!
Att jag får små ting
av dig, min Älskling!

Låt oss behagas
i Livets Sagas
Glädje för det där,-
som, nu, hemligt är!





Bunden vers av Marianne Räf
Läst 362 gånger
Publicerad 2013-10-21 00:05

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


ULJO
Kanonbra skriftat med träffsäkra rim
2013-10-21

  ej medlem längre
En mycket vacker avrundning mot slutet
Kram
Z*
2013-10-21





  < Föregående