Omkullfallen på asfalten
i regnet; det haglar
småspik. Ansiktet tryckt
emot hård rännsten.

Höga furor ryter,
brinnande i den
ursinniga Stormen.

Hör, hur de sjunger
Psalmen om Evigheten.

Envar, vid sin kulram.

Vindögda blickar sneglar.

Furor i eld, sjunger och
ryter, knakar och bolmar.

Vem vill fånga furans sång,-
skörda knakande träd, höra
oroligt viskande vind i vred storm?

Mödosam resning upp från gatan, regnvåt,
sträcker ut ben och armar, huttrande,
ser ett strålande sken borta
vid allén....