Hej, - jag kommer och går,
minns väl 7 svåra år.
Var, väl, aldrig ett barn -
uti Trolösa Kvarn!

Vem vill störa min ro,
på mig kasta sin sko,
som för att visa att -
han är karl för sin hatt?

Nej, allt är inte lugnt!
Ödet vilar rätt tungt
över oss alla i
vansklighets Paradis.-

En liten fisk spritter;-
jag ler, - om jag gitter.
Men, sen en stund den finns
inuti magen, min!

En mänsklig rättighet --
att få äta sig mätt!
Må skörda en sträcka--
- om käket ska räcka!