Emotser en vild Eon, som
kommer farande i riktning
mot oss igenom Kosmos,
dess enorma vidder, som
kan va´ bebodda av liv, --
likt vårt. Eonen är ljus å
doftar av röda rosor. --

Folken skall sväva
i en grandios Bana -
emot Livet, vars öga
glimtar som medelpunkt
i hela det Jättelika
Kalaset; påväg med hastiga
Språng emot Lyckan ! ~

Det som länge har varit
Jämmerdalen skall skrumpna
ihop, som fjolårslöv och
bäras bort av Vinden till
Platsen Ingenstans, - där
onda tankar dött och, nu,
vittrar som förna - till jord.

Svart, faller Natten över
Västerlandet. Men jag ser
framför mig en vid Eon av
Ljus närmas Samtiden !
Kan höra hur dess klockor
slår - - på håll. Den kommer
hitåt, mer å mer, för var dag !