I den djupa kryptan
hörs en vacker melodi
slavinnans ljuva stämma
sjunger en sorgesång
som växer sig stark
i sin längtan

O mitt land, mitt land
aldrig mer får jag dig se
O blånande himmel
med doftande ljuva brisar
där morgonen lyste så fridfull

O gröna kullars smycke
vid floddeltats strand
aldrig mer får jag dig se
O svalkande dalars gångar
själens lugnande stillhet

O mitt land, mitt land
aldrig mer får jag dig se
du som en dag var lovad mig
nu har drömmen försvunnit
för alltid lämnat mig

O mitt land, mitt land
aldrig mer, nej aldrig mer
Oh mitt fosterland
kärlekens vackra land
aldrig mer får jag dig se

När rösten bleknar bort
i pyramidens grav
väntar en evighet
på de älskande två

Krigarhjältens hand
är stor o varm
hon håller den hårt
tills hon tryggt somnar