Likt en dömd till schavotten,
går diktaren enträget till sitt
kall,att som vittne översätta
nationens tillstånd i dikt.

Men det ohämmade språk
av uppriktighet han begagnat
sig av,
röner aldrig något erkännande
gehör,mer än att han beljugs
av alla dem vars akilleshälar
han träffat.

Med hedern i behåll,
går han ändå stolt leende upp
mot schavotten.

*