Ni har rätt jag lever i mitt liv men jag kan inte lämna det när jag går ut genom dörren till min lägenhet, därute möter jag världen. Finns mitt liv i en genomskinlig bubbla då? Eller är jag helt naken och sårbar inför alla intryck som möter mig då?

Nej, jag kan inte lämna min genomskinliga bubbla bara för att gå ut i verkligheten utan skydd och sårbar där någon tar mig och säger; jag skyddar dig om du bara gör som jag säger.

Tvinga mig inte att gå ur den!

Däri finns jag.

Och om ni slutar hålla på mot mig kommer den att finnas där men inte kännas längre.

Låt inte någon tvinga in mig i ett hörn mera
inte stressa min kropp att reagera mot press
att bara få vara den jag utan att lämna skydd
det som alla har inom sig som inte syns men
som vi utsatta känner, genomskinliga bubbla
den som tar mig tillbaka till den värld som är

Är inte det en verklighet?