Tänk blekta blodspår i skogen
förvandlas till stoft
i en sista kyss av grått

Två fotspår under torvan
Två döda åter vid platsen

Våra ögon finns kvar,
krönta över perfektionen,
ty vi kysste döendets brister
och har lagt sten på tistel

Väckta, tydda i sår

Läker, vi läker