Tagna år vandras runt,
mättade av dag och natt

Vinden väsa,
nytända stjärnor stirra
Hugen hugger efter, i mig,
medan molnen ignorera och fåglarna svära

Väcker sedan natten förgäves
och famnar månstrålarna
över denna utblommade äng

Omgiven spåren av detta liv
blir även glädjen till lustfägring,
vilket rinner
ur sin botten
innan hoppet väntas
och undviker
det välvda arvet
där onåbart vrider,
väntar, Kallar, väntar

En inom allt Ljuset härinne lekt
hör vinden viska sig mellan löven
inför denna väntade dödsplikt
En sällsynt verkande kärleksinsikt

LYCKA!
KÄRLEK!
NEKTAR!