Dröm mig i rönnkransade höstskogars dagrar
där skimmer fastnar invid sovande gärden
medan en bräckt imma famlar, lyfter - Stiger

Och ett mjukt regn sveper - Vårdkasen väser

Färdas dimhöljd
Snart det randas igen - Igen

Vakar tassemark, leker med torrat lövrassel,
äter mina tistlar noga och skänker leenden
nedan lidna dagarnas grådask skyar speglat

Och har ensam fastnat - Där Tiden stannat

De nästan obemärkta vågorna i bergsbäcken
lyssnar när vid de ljuvande regnstänken,
åser skogen glesnas i sakta takt med Hösten
och visste att löven skulle falla här - Igen

Färdas dimhöljd - Spårlöst
Snart det randas igen - Igen

Når ett arlat kärr i slött lövfällande,
härinne får friden smekande mildra

Du, Höstmark, är Dödens vilsna järtecken

Och strax hördes Vinternattsvinden ropa