Sällan tar futtiga orden om kärleken levnad,
men lämnar i trots kvar nya ruiner överallt.

Lyssna hit noga nu, löjelivet:
Fel i skallen ger fel i ögonen.
Rätt i intet äger rätt till intet.
Tig sedan vänligt trögkäften.

Råd på råd skrifta svältande sådden
ordandes vishet stulen från dumhet
däri tröttaste ord begåvats futtighet
så likt russin visa vinrankans helhet


Vi vet för väl att varit och haft är oss till föga hämtat
så behåll alla era smutsiga, skeva och klenstöpta ord,
där all ångrad "kärlek" alltid tar sin väg hem till hatat

Hör skrattet åt att likna ert ömsesidiga fåneri vara vett
och finn er sedan att viljan att lära era fel saknas här,
likaså att mer än kärlek står inte gåtat: Namnet består.


Ryck från fästet
att renaste känslor har här för hårt begagnats,
att fagraste slöddret kryper fram före fulaste!

Ryck från fästet att lidandet och döden stå allt när!

Ta till fästet
att Äran överglänser fattiga överlevnaden,
att endast Sanning äger oss verklig skönhet!