När jag var sov var världen upp-och-ner. Mina tår satt vid öronen och fingrarna växte från min mage. När jag vaknade var ögonen där de skulle, men ett ord andades ut ur min näsa: verhém, verhém.”

Och du skola erlägga tull” läser jag i en bok som börjat utspela sig i mitt huvud. Någon krävde vederlag. Men för vad? Och vilken valuta? För en stund flöt bokstäverna ihop och sedan isär: verhém, verhèm.

Sålunda tog jag en promenad efter jobbet till kvarterets babelbutik och köpte en babelfisk, som jag stoppade i örat. Nästa gång boken hade högläsning, skulle jag vara förberedd. Vare sig jag sov eller var vaken.

Framför midnatt viskar en greve på flarniska; ”Par se noi, ku verhém”, ”par se noi, ku verhém” - “ inför oss, din själ”, översatte babelfisken. Jag sov igenom natten och min näsa andas inga konstiga ord, så jag slutar oroa mig om verhém. Min själ är min själv.

Ett grammatiskt frö har börjat gro i min högra armbåge. Boken flyttar kommatecken i min själ och får bokstäverna att lösas upp i mina smaklökar. Greven frågar översatt: ”vill du slippa plågan och få evigt liv”? ”Evigt liv” ryser kroppen till minusgrader.

”Hilasitrium te suk”, säger greven och babelfisken översätter - ”bokstäverna har återuppstått”.Jag har svårt att sova. Bokstäverna bultar tankarna gula och blå. Boken har för länge sedan tappat sin riktning och idisslar mina hjärnceller.

Nu har boken börja leta sin mening i mig. Genom greven. Jag har ännu inte gått upp, utslagen, knockad av ett hårdfört K. Han upprepar sin fråga om evigt liv. Jag är fortfarande tyst, svarar inte. Mest för att jag inte vågar närma mig V.

Till slut upphör min armbåge att växa. Jag bjuder in greven med den och undrar om livet, om det eviga. Greven väljer sina ord noggrant: ”Läs boken. Du måste inte välja nu, men nogsamt sova på saken i två veckor”. Sedan återkommer jag med frågan”.

Under tiden pågår räfst och rättarting i självets boning. Greven är anklagad av Åklagaren, Domaren och Bödeln i en skepnad: Själv. Greven står till svars för att infiltrera själen och straffet är att dras ut i ljuset. Han får frågan vad han har till sitt försvar: ”Jag ingjuter bara en droppe verhém och erbjuder evigt liv”.