Han där borta hamrar till dagen,

med samma hammare och spikar i dag efter dag.


Han är fortfarande här med sina sorgebesvär:

Allt från eufori till dödlig sorg fann honom
vara alltför avvikande,
men ytan skvallrar ändock
om en levnadskonstnär på villovägar
med lidandet lagt intakt.

Han fann att obekväma,
men i det närmaste obetydliga,
sociala händelser från förr visat sig inneburit
långtgående konsekvenser genom hela livet.


Mognaden

serverar en ständig tillväxt


av fläckar,


vissenhet,


krasshet,



och ett slags pockande ointresse.


Se
den ständigt försvagande sorgen
fylld med värdelöshet;

insikter tunnare än spindelväv
och komplexen
det valts att plågas med.