Kaxig hönshjärna

faller med kastanjerna


Iakttar... Tar in.

..................

Den slagna skvallrar om sin önskan att finnas, men hamnar i den höstklädda fagerhetens höstnyanser däri kylan är sorg, regnet är tårar, solsken är hån, blåsten är hat; allt det färgsprakande en chans att framföra klagomål.

Den mänskliga faktorn vill bli fri ovanför sin klumpighet, och inte minst sin själlöshet... Det vill kunna återupprättas en slags förfining, ett djupare djup i intellektet;

En medveten närvaro vilken anpassar viljan efter behoven.



Du är rastlös och alltför mätt på dina problem...


Kör en inre dialog utan filter. Hårt slås det. Hårt.



"Välj alltid rätt..."