älskar en kvinna jag inte kan möta
aldrig kan vara tillsammans med

alltför lång tid skiljer oss åt


inte för att hon icke vill
och icke för att hon inte finns
nej, bara emedan hon är den jag minns

min kvinna lever i högsta grad
fast blott i en helt annan tid


ibland har vi mötts ett ögonblick ( i )
som då jag fått syn på ett fotografi
inser dock snart - hennes kropp är förbi

hennes skratt icke ryms i samma rum
och så sällan våra blickar tillsammans hittar hit


älskar ett mysterium jag aldrig kan lösa
medan hemligheten redan är uppenbar


ja, hon gömmer ett barn i sin mun
en marionett bakom ögonlock
en fantastisk fantom som dock blev våran död

hon dog en gång strax före jag föddes
jag dog en gång strax före hon föddes
vi dog nog tillsammans i vårt förra liv


hon och jag
skulle kunna vara du och jag
men vem vet?


hon älskar min röst
hon ger mig varje ord
från andra sidan urtavlan

där paradisets höst
kan aldrig bli nu
på denna sidan någonsin