Sorgen sänkte sig
över mig
som en dunkel
slöja
tårarna var för din skull
endast din
jag ville laga vår kärlek
men skärvorna
blev bara fler
och fler
jag visste
att din och min tid
tillsammans
var över
för evigt
det gjorde mer ont
än att skära sig
på osäkerhetens
vassa kant
kärleken var inget
för mig
du kunde inte rädda mig
från mig själv