jag har insett att jag är död
när hände det?

jag pratar ut till en helt oförstående och nonchalant församling!

MIN OSYNLIGHET är ju självklar
------uppenbar-----jag finns helt enkelt inte!

Jag är alltså död, och begraven...kastad till vargarna där mina lemmar slits sönder i bruset av omgivningens självupptagenhet.

- Vadå uppmärksamhetsbehov??

Har vi inte alla sedan bröstmjölkstiden ett behov av att andra ser oss, att få bli vidrörd, att få ett leende och få en blick?

Jag har insett att jag är död!...För så lågt har människan sjunkigt att man helt enkelt skiter fullständigt i sina medmänniskor?

JAG STÅR JU FÖR HELVETE PÅ EN PIEDESTAL och skriker ut mina budskap!
men en majoritet går förbi med blicken fastfrusen och innehållslös.

INGA KRIG I HELVETET kommer att upphöra förrän människan insett den enklaste av alla ekvationer.

- ATT ger vi varandra det vi själva vill ha, så behöver vi inte fortsätta skicka "fredsstyrkor" till Afghanistan.

Men vi vill inte förstå att lösningar på ett problem är en delning av den simplaste tanken.

Jag är död, i en död värld, som styr farkosten mot sin egen begravning.

---------------------jag har insett att jag är död
----------------------------när hände det?
----------------------------------Lever du?