Men tyvärr så var det få som unnade oss lyckan och detta drev oss till att flytta till Borgvattnet. Här trodde vi att vi skulle kunna få leva ett lugnt och stilla liv tillsammans men verkligheten blev en annan. Stormarna hade bara börjat!

Det var under ett konfirmand jubileum som allting började och Tore hade ovetandes två journalister i publiken. Dagens predikan handlade om missionsbefallningen som vidrör andeutdrivning. Tore erbjöd sig att hjälpa till att driva ut de osaliga andarna i den gamla prästgården. Detta gillade inte byns butiksägare Erik Brännholm som ägde gamla prästgården. Han bedrev inkomstbringande verksamhet kring spökerierna som var välkända i hela landet.

Det blev tumult i media och rubrikerna fick domkapitlet att gå i taket med biskopen i spetsen som varit Tores klasskamrat i Katedralskolan i Lund. I ortpressen skrev en tidigare präst i Borgvattnet Erik Lindgren att Tore var Lucifers tjänare. En annan prost Rolf Selton hävdade i pressen att Tore hädade. Kontraktsprosten spred mycket förtal och uppviglade ortsbefolkningen mot Tore bakom hans rygg. Domprost Lage Pernveden var den enda som verkligen försökte hjälpa oss och kom och besökte oss i Borgvattnet. Det slutade dock tyvärr med att Tore blev avstängd från sin tjänst och fick veta det genom uppslag i pressen under vår semester i Lund. Detta skedde innan någon tagit kontakt med Tore själv. Samtidigt hade de stängt av telefonen i prästgården helt olagligt. Jag har senare fått veta genom en domprostänka hur mycket biskopar och präster som var frimurare hade med avstängningen att göra.

Bilden är Tore och domprost Lage Pernveden dagen då Tore träffade biskopen för att få sin ”slutdom” 9 sep 1981. Tore ansåg att mötet var onödigt eftersom allt redan var beslutat. Ett av all de uttalanden som Tore gjorde i pressen var; ”Jag anser att biskopen fått alldeles för stor makt i kyrkan det har jag tyckt länge (Nya Norrland) ”Beslutet som domkapitlet fattade om mig är orättfärdigt. Den ståndpunkten viker jag aldrig ifrån.” (Radio Västernorrland)