Hon stod vid skogsbrynet och samlade in örter.Liv var hennes namn och hon var medicinkvinna.Många fattiga sökte hjälp mot sjukdomar.Kyrkan tyckte att Gud skulle sköta det hela och de såg varje chans till att kunna bevisa att Liv var en häxa.Hittills hade de inte lyckats.

Men en dag hände det.Storbondens enda son Karl-Erik var ute och red i skogen berusad,när han fick syn på den vackraste kvinnan i sitt liv.Eldrött hår och smal midja.Henne måste jag få äga,tänkte han.

Liv höll på att sopa undan löv när hon hörde tramp från hästhovar.Vem kunde det vara?Det var en ung man med långt hår och kolsvarta ögon.Hon rös till,blicken som mötte hennes var dimmig.Berusning!Den kunde förvandla den mildaste mannen till ett våldsamt monster.Han steg vingligt av hästen och skrattade.

"God dag min sköna mö!Följ med mig in i skogen så ska jag visa dig hur man riktigt njuter."
"Nej tack!Jag klarar mig ändå."De dimgröna ögonen blixtrade till av ilska och hon tog upp yxan som låg vid hyddan.
"Kommer du närmare så svär jag vid Gud att du kommer att ångra dig."

Karl-Erik sade lent med en farlig underton:
"jag kan beskylla dig som häxa,eftersom du bor här i skogen och gissar jag rätt hjälper du sjuka med örter.Föressten,du kan inte svära vid Gud eftersom du inte lyder honom.Du kan inte döda mig!"

"Jag är ingen häxa för det.Om du tror det så är du också obildad.jag vill inte döda dig,men om du kommer närmare så tror jag att risken finns."Rösten var lika vass som eggen på en dolk.Karl-Erik log djävulskt."Jag är inte obildad.Nå,din slyna!En natt med mig kommer vara mycket skonsammare än att stå i ett brinnande hav."

"Tro mig,jag står heldre i ett eldhav än låter dina smutsiga fingrar göra vad de vill."
Vid dessa ord blev han vansinnig och kastade sig fram.Av medfödd försvarsreflex klöv hon skallen på honom.

Efteråt kände hon en chock.Vad skulle ske nu?Jag får begrava honom,det är han värd fast han betedde sig hemskt.Tänkte hon och tog fram spaden och grävde och grävde.Till sist var gropen tillräckligt stor.Hon drog honom ner i hålet och hällde över jord."Jag måste göra ett kors också." var nästa tanke.

Hemma hos storbonden började alla bli oroliga.Fru Wargh var hysterisk och sade gång på gång att något kanske hänt deras son.Herr Wargh sade lugnande att han skulle leta tillsammans med tjänstefolket överallt,i varenda skog och i varenda by.

Så kom dagen då tjänstefolket och herr Wargh hittade Livs hydda.Utanför fanns en jordhög och ett kors.En dräng knackade hårt på dörren och efter en stund öppnade en ung kvinna dörren."Vad gäller det?"rösten lät sorgsen."Vi letar efter min son Karl-Erik.Har du sett till honom?"Herr Warghs röst lät misstänksam.Liv fick nästan panikkänslor.