Ely smekte min kind med kalla fingertoppar.
"Vad tänker du på min älskade?"Hennes safirögon såg undrande ut.
"På dig.På oss.När jag och mina vänner först hörde ryktena om er ville vi avfärda det som en myt.Sedan när jag såg blod droppen som rann från dina läppar fortstod jag direkt vad ni var för några.Ändå är jag inte så rädd som förnuftet säger att jag borde vara."
Elys skratt fick det att pirra härligt i magen.
Retfullt slickade hon längs min halslinje."Alexander,jag är glad att du inte lyssnar på ditt förnuft.Som du vet litar vi på dig och skulle aldrig göra dig illa.Nej aldrig,för jag älskar dig för mycket."
"Jag älskar dig också,min rödhåriga toka."
Månens sken kändes extra vacker nu i natt.Ely borrade in huvudet mot mitt bröst och tycktes andas in doften från min hud.
"Du luktar underbart."
Jag lade ena armen runt hennes smäckra axel.Sedan luktade jag på halsens kurva."Din doft är inte heller dålig",skrattade jag och naffsade sedan lätt.
Hon rös till av behag."Alexander,övar du på att bli en vampyr?"Retsamheten i hennes röst gick inte att missa.
"Nej."Jag skakade på huvudet så att mitt långa korpsvarta hår fladdrade över hennes snövita ansikte."Du skulle bli en fantastisk vampyr,"menade Ely och log brett så att hennes huggtänder syntes.Fjärilarna i min mage hade inte bara vaknat,de for omkring som om de var med i någon tävling.
"Tänk dig Alexander.Du och jag tillsammans för alltid."Hon kysste min mun fjäderlätt.Det var faktiskt en lockande tanke.När hade jag senast känt så här för någon annan?Just nu var det svårt att överhuvudtaget minnas.Allt för en rödhårig vampyrs skull.Ja,jag skulle kunna offra mycket men ändå vinna så mycket mer.