Hon satt på kistan och blickade in i mina ögon med sina sagolikt vackra safirögon.Någonstans utanför fönstret hoade en uggla.Månen visade sitt ansikte."Är det inte en vacker natt min käraste?"Ely log ett leende som fick mig att darra."Ja det håller jag med om",nickade jag och gick fram till henne.
Det hade gått fem månader sedan jag omvandlats.Annars hade jag inte mycket tankar över tidens gång längre.När man var odödlig spelade det ingen roll.Ely tog tag i min ena hand och tryckte den lätt.Snart skulle gryningen komma.Du kanske undrar om jag saknade solljuset.Ja,ibland.Fast månen har sin charm också.
Nästa natt hade Ely en överaskning åt mig.Vi skulle ut till den gamla skogen som låg bakom den lilla staden.Mycket spännande.Vad har tokan nu hittat på tänkte jag.Långsamt promenerade vi hand i hand.Mycket romantiskt.Inne i en glänta fanns en filt och en korg."En piknick",utbrast jag förtjust.
"Du gissade rätt".Det gick inte att missta sig på glädjen i hennes röst.Med en hand smekte hon min kind."Titta du i korgen",manade hon mig.
Eftersom jag absolut inte ville vara en olydig vampyr blickade jag ner.Där låg böcker som såg ut att vara minst 100 år gamla."Nämen.."Vördnadsfullt smekte jag dess pärmar."Det är böcker jag fick av min far",berättade Ely lugnt."Jag tänkte du skulle få dem av mig nu eftersom du tycker om antika saker."Det här var verkligen rörande."Tack så mycket sötnos."Jag gav henne en björnkram."Det hade du inte behövt."En röd tår rann nedför Elys ena kind när hon svarade att det betydde mycket för henne att jag skulle få något som betytt så mycket för hennes far."Saknar du dina riktiga föräldrar ofta?"kunde jag inte låta bli att fråga.Hon nickade långsamt,kunde inte tala mer.
Sedan satt vi i varandras famn och blickade upp på stjärnhimmlen.Det kändes rofyllt.