Jag kunde inte låta bli att titta på Alexander medan jag höll honom i handen.Hans skönhet var inte av denna värld.Månens ljus kastade skuggor i det vita ansiktet.Ögonen fick mig fortfarande att tänka på ett rovdjur.Bäst att sköta sig så man inte hamnade död framför hans fötter (inte för att jag trodde att det skulle hända mig men ändå).
Tillslut började Alexander tala.Den rösten var som sammet.Rysningar fortplantade sig i min kropp."Amanda,vad tänker du på?"Hm..hur skulle jag sätta ord åt mina tankar?Jag ville inte säga något töntigt (även fast jag räknas till töntarnas fack).
"Det är en vacker natt."Rodnade jag?Troligen.Alexander nickade med ett roat leende."Och ännu vackrare nu när du är med mig."Jag blev röd som en tomat i ansiktet.Pinsamt!Jag förväntade mig nästan en kommentar om det men han sa inget (vilket jag var tacksam för).Vi kom fram till en träbänk och satte oss tillrätta.
Något djur frambringade ljud.Månen gömde sig bakom några moln för ett tag.Plötsligt kände jag ett par kalla läppar mot min kind.Jag trodde jag skulle glömma bort hur man andades.Det är svårt att beskriva hur det kändes.Spänning blandades med ett sting av rädsla.Han hade vassa hörntänder och var mycket starkare än mig.Förväntade jag mig att han skulle ta lite av mitt blod?Men inget hände.
Med ett finger vände Alexander mitt ansikte mot sig.Ögonen borrade sig in i mig och det kändes som om jag skulle drunkna i allt det blåa.Sedan lutade han sig fram och plaserade en kyss på mina darrande läppar.Om han var duktig på att kyssas?Jag vågar påstå att han är en mästare i ämnet.Mitt hjärta slog dubbelslag och hans belåtna leende talade om att han inte hade undgått detta.
"Det här var intressant,"skrattade han.Ja höll jag med mentalt.Det var första gången i mitt artonåriga liv som jag hade känt något.Alla mina tidigare erfarenheter om kyssar bleknade.