I ett miljonprojekts normal-cement-rum

står bordet, det från vilken världen leds

här är det alla planerna bereds

i gamlamormors lägenhet i centrum

Med dubbelt skinn på näsan, lungt tillfreds

behärskar hon oss här i dödens väntrum

ja, detta långbord är ett epicentrum

för allt som ville, kunde, och förvreds

Dock finns en ljusning, mina barn är två

de tillhör framtiden och tiden dem

de har en egen riktning inuti

trots allt: jag hoppas ändå det ska gå

att långsamt vända, sakta hitta hem

det som är riktigt viktigt klarar vi