Den senaste stora klimatkonferensen hölls i december 2009 i Köpenhamn eller som staden döptes om till under konferensen, Hopenhagen.

Man hade låtit göra en isbjörnsskulptur i is med ett inre skelett av koppar. Meningen var såklart att den sakta skulle smälta där den stod på torget vilket den också gjorde. Men ju närmare slutet av konferensen man kom ju kallare blev det och björnen slutade smälta. Till slut fick man helt enkelt hacka isär den.

Isbjörnarna är förresten inte en utrotningslistad art och populationen har i själva verket femdubblats sedan 1967 då man drastiskt drog ner på antalet jaktlicencer till de ca 350-500 som utfärdas idag.

Det finns en hel del att fundera kring vad det gäller den här (och kommande) konferensen om klimatfrågan. Man kan börja med att konstatera att kalaset kostade ca 1 800 000 000 (1,8 miljarder) svenska kronor och släppte ut koldioxid (privata jetplan, limosar, hotell, middagar etc) motsvarande vad ett litet afrikanskt land släpper ut under ett helt år. Devisen från alla dem som är engagerade tycks lyda att vi inte skall göra som de gör. Vi ska alla spara på kostnader och släppa ut så lite koldioxid som möjligt men i detta "vi" ingår uppenbarligen inte de ca 12 000 konferensdeltagarna.

Kanske kan jag tyckas besvärlig men jag tycker att trovärdighet är något som man inte får bara för att man kräver det, det är något man förtjänar sig till. Trovärdighet och respekt får man om man bl a lever som man lär. Att propagera för en sak och själv leva på ett helt annat vis skapar inget förtroende. Man får ju inte glömma att vi lever i en tid med fantastiska möjligheter vad gäller videokonferenser mm utan att behöva flyga världen runt.

Ett av de mål som man hade med konferensen var det sk 2-gradersmålet. Det innebär att vi skall minska våra utsläpp av koldioxid till en nivå som begränsar temperaturuppgången till 2 grader globalt sett. Det låter ju bra kan man tycka men det finns flera problem kring ett sådant åtagande.

För det första vet vi inte vad som styr koldioxidnivån i atmosfären. Är det våra utsläpp, havet eller kanske atmosfären självt? Vi vet att när det blir varmare så stiger halten koldioxid i atmosfären, alltså det omvända förhållandet gentemot AGW-hypotesen (Anthropogenic (man-made) Global Warming). Vad många inte tänker på är att haven släpper ut och lagrar in totalt ca 200 gigaton varje år medan människans utsläpp rör sig om 6 gigaton varav ca hälften genast ingår i fotosyntesen. Det rör sig alltså om mycket stora mängder som släpps ut i atmosfären och lagras in igen av naturen själv. Det är viktigt eftersom det måste vara så att om vi minskar utsläppen så skall koldioxidhalten följa efter i motsvarande mån. Om den inte gör det så är det ju något annat än vi som styr koldioxidhalten i atmosfären.

För det andra vet vi att koldioxid är en relativt svag sk växthusgas. Det beror på att den bara kan uppta ett mycket smalt spektra från jordutstrålningen, dvs den strålning som är på väg ut i rymden. Molekylen tar upp strålningen och skickar per pronto ut den igen fast nu i alla riktningar, dvs även tillbaka till jorden. Koldioxid lagrar alltså inte själv någon värme men ger möjlighet för systemet att använda strålningen en gång till s a s. Det är en sekundär effekt som ger värme och storleken på denna effekt,  dvs hur mycket som koldioxidhöjning verkligen har höjt temperaturen hittills är mycket osäkert.

För det tredje är man någorlunda överens om att koldioxid som mest kan ge en effekt om ca 1 grad globalt sett när halten har fördubblats från en sk förindustriell nivå (ca 280 ppm) till alltså ca 560 ppm. Ppm betyder Parts Per Miljon och innebär att dagens ca 388 ppm blir, om man översätter begreppet till procent av atmosfären, ca 0,039%. Effekten av koldioxid är logaritmiskt negativ, dvs varje mer som tillförs får mindre och mindre effekt. Med andra ord är koldioxidens verkan på temperaturen redan i stort sett klar och så mycket mer än så här kan den inte göra. Detta är inga konstigheter och forskarna vet givetvis att det är så här. Det man oroar sig för är att den lilla ökningen kan skapa positiva återkopplingar som i sin tur skulle kunna leda till sk "Tipping points" dvs ett läge där det kvittar vad vi gör så är det ändå försent. Dessa positiva återkopplingar eller klimatets känslighet är i själva verket det viktigaste som diskussionen inom vetenskapen just nu handlar om. Hur känsligt är vårt klimat?

Vi vet alltså inte vad som styr koldioxidhalten i atmosfären, hur mycket av den temperaturhöjning som skett under 1900-talet som beror på utsläppen av koldioxid eller hur känsligt vårt klimat är. I själva verket vet vi, enligt min mening, inte alls tillräckligt mycket för att kunna s a s översätta utsläppen till verkliga temperaturer och därmed fanns det inget två-gradersmål att förhandla om till att börja med.

Man kom dock överens om en sak som kallas för REDD (Reducing Emissions from Deforestation and Forest Degradation) som är ett avtal om bl a regnskogens bevarande. Det var det enda som intresserade mig på allvar vad gällde de mål som man förhandlade om så jag är mycket nöjd med det. De urskogar som vi fortfarande har kvar har en flora och en fauna som inte går att få tillbaka om de en gång har försvunnit så att sätta fokus på detta mycket allvarliga hot tycker jag var bra.

Vissa säger att man misslyckades där i Hopenhagen, men varför då, det blev ju kallt direkt! Ja det är ju inte sant egentligen för vi har det lika varmt nu som för tio år sedan globalt sett, en svala gör ingen sommar. Fast faktiskt inte varmare, temperaturen har inte stigit signifikativt de senaste 10-15 åren. Det tycker jag verkar hoppfullt inför framtiden.