Om aftonen
då korna vandrar hem
bonden står vid grinden
ty nu är klockan fem.

Han lockar och ropar
att nu är det dax,
dom lufsar och råmar fram
 vi kommer straxt.

Så står ock Herden
och ropar våra namn,
vi gläds åt den rösten
och rusar till hans famn.

Om aftonen
på skymningsfärgad teg
ett rådjur spänt där lyssnar,
innan den sen skuttar iväg.

Det är den blå timmen
och månen lyser klar,
jag lever, ett mysterium
dessa underliga da'r.