På iskanten
sitter hägern
spanar och kurar
bland stjärtvickande
pladderankor

som att han tänker
"Låt dom hållas,
    dom små vårystra
                   snattrarna."

Gracilt
med värdighet
som bara storfrämmande kan
sällsynt medveten
och förstår
all uppståndelse
bland vigg, sothöns och and.

Med lätt nonchalans
lägger huvudet under vingen
somnar
med lovorden som ljuv musik.