En hon röker, inhalerar giftet i giriga bloss, en annan dricker en vinare trots att det är måndag eller kanske bara därför att. Den tredje lurar till sig pengar för att han är den som kan och en fjärde drar in saker i näsan som inte skall vara där. Den femte tittar på småflickor i parken men den sjätte gör mer än så.

Ändå är det oviktigt eftersom det finns människor runtomkring oss med verklig makt och de människorna nöjer sig bara med att få mer. Så länge som det har funnits civilisationer har de trampat och armbågat sig och framför er håller de något religiöst eller kvasireligiöst för att få er att göra som de vill. I er upptagenhet med att slåss mot inbillade demoner ser ni inte de verkliga i kött och blod och fastän de skriker okväden rakt i ansiktet förstår ni inte att de vill så mycket mer än så. 

Så jag sneddar över parken med uppfällda skygglappar och proppar i öronen för nu för det vara nog med er självuppfyllelse av de mest skilda slag och nu är det jävligt bra med ert egocentriska gnäll för även fast världen är full av gifter och giftormar tänker ni inte längre än så.

Jag inser att jag är färdig med människor på ett tag så jag drar mig tillbaka till mitt krypin där jag kan elda några vedträn och lyssna på den sprakande brasan. I trädgården kan jag sitta och lukta på blommorna och dra in saker i näsan som ska vara där. Jag kan slåss vissa dagar men just idag vill jag inte mer än så.