Une promenade et des souvenirs…

Une promenade, en traversant la ville
Un couple amoureux, assis au bout de la rivière
Un bateau et l’enfant le regarde en souriant
Un marin voit l’enfant, un petit salut
Le môme le voit, un grand sourire sur ses lèvres
Je vois la scène, ça me fait sourire

J'y continue, je vois un vieil homme assis
A son côté un enfant, il écoute
Le vieil homme raconte des histoires
Le petit garçon voit les grands gestes
Le vieil homme sourit son plus beau sourire
Il aime ce petit garçon, ça se voit
Une vieille dame les appelle là

Je m’assois sur un banc, j’y ferme mes yeux
Je vois mon grand-père
Il me rend le seau
Je suis une enfant heureuse
Mon cher papi
Je lui dis je t’aime
Il sourit et me dit « viens »

Je me souviens du jour de sa mort
Ma mère me disait de m’asseoir
Je l’écoutais et pleurais
Mon cher papi n’était plus là
Il est là, disait maman et pointa à mon cœur
Je n’en comprenais pas alors
Mais je sais qu’il soit là où je serai

Je me souviens de Mikael, mon meilleur ami
Un garçon gai et tout ce qu’on a fait ensemble
Ses rencontres mauvaises
Nos chemins séparèrent
Le jour ma mère me répéta ces mots
J’y craquais, je pleurais et je pensais à ses enfants
Ce jour-là je ne pouvais pas travailler

J’ouvre mes yeux et vois Paris
Mais j’ai été à Stockholm
Je viens de promener au cœur de Stockholm
Mais oui, j’habite à Paris
La ville de mon enfance est Stockholm
Le petit archipel qui est Stockholm
La ville de bonheur et de malheur

Non, ma vie est plutôt bonne
Une belle vie dans ce monde
Un monde plein de conflits
Mais l’espoir y est
L’espoir d’une belle vie
Je sais que mon amour m’attend
Un amour italien à Paris

Maria Thunholm
Paris, dimanche 8 novembre 2009
_________________________________________

En promenad och dess souvenirer

En promenad korsandes staden
Ett kärlekspar, sittande vid flodens strand
En båt och barnet ser på den leende
En sjöman ser barnet, en liten hälsning
Barnet ser det och leendet är stort på hans läppar
Jag ser scenen, det får mig att le

Jag fortsätter, jag ser en äldre herre som sitter ner
Vid hans sida ett barn, han lyssnar
Den äldre herrn berättar sina historier
Den lille gossen ser hans vida gester
Den äldre herrn ler sitt finaste leende
Han älskar den lille gossen, det ser man
En äldre dam kallar på dem

Jag sätter mig på en bänk, här blundar jag
Jag ser min morfar
Han räcker mig hinken
Jag är ett lyckligt barn
Min kära morfar
Jag säger jag älskar dig till honom
Han ler och säger « kom »

Jag kommer ihåg den dagen då han dog
Min mamma sade åt mig att sätta mig ner
Jag lyssnade och grät
Min kära morfar var inte längre där
Han är där sade mamma och pekade mot mitt hjärta
Jag förstod inte detta då
Men jag vet att han är där jag kommer att vara

Jag kommer ihåg Mikael, min bästa vän
En glad pojke och allt som vi har gjort tillsammans
Hans dåliga möten
Våra vägar skildes åt
Den dagen som min mor repeterade sina ord
Jag bröt ihop, grät och tänkte på hans barn
Den dagen kunde jag inte arbeta

Jag öppnar mina ögon och ser Paris
Men jag har varit i Stockholm
Jag kommer från min promenad i Stockholms hjärta
Jomenvisst, jag bor i Paris
Min barndomsstad är Stockholm
Den lilla skärgården som är Stockholm
Staden av lycka och olycka

Nej, mitt liv är snarare bra
Ett fint liv i denna värld
En värld full av konflikter
Men hoppet är här
Hoppet av ett gott liv
Jag vet att min kärlek väntar på mig
En italiensk kärlek i Paris

Maria Thunholm

Paris, söndagen 8 november 2009