En gång var poetissan ett noirnamn. En gång var hon gift med en musiker. Hon pratade så snabbt i radion att ingen hängde med. Hon ville sitta i en nöjespanel och se sin totalt slumpartade spegelbild i etern. Hon ville ha kontakt med barn och kastades in i en dokumentär utan innehåll. Äntligen kunde hon bo på en autostrada med allt för många vänner i sin närhet. Ålderdom kunde inte opereras bort och inte hennes galenskap heller.

På pianot i sitt rum spelade hon på gehör och en dag kom en man med en krullig afrofrisyr och en examen i psykologi. Han slängde hennes meriter i havet. Hon väntade på sommaren med sina resor och hon krafsade ihop tänkbara komplotter och färdplaner. Fyra provisoriska män satt i hennes lägenhet. Jag mötte henne i en port när lönnlöven föll och senare på kvällen gjorde vi vår första intervju.

Som tonåring fick hon en uppenbarelse där hennes hjälte drog henne till sig i nätet och delade med sig av miljoner rubel. Med psykotiska ögon fortsatte hon att hacka sin näbb i marken och fyllde sin magsäck med en nersövd svada och kall vulkanisk jord. Hon fick en blek aning om hur hon skulle komma sexuellt genom en massaker av elektricitet. Som medan hon hopplöst flängde runt i världen nöjde sig med att sova och se sina syner. Som inte sökte något eller någon annan än sig själv och bara härdade ut.

Vi var på väg mot gröna hedar. Tövattnet sipprade ur gatorna. Vi var tvungna att övernatta utomhus på bron en gång till. Trumslagaren slutade att spela på en av tavlorna vi diskuterade och lusläste med förstoringsglas. London slutade att bry sig om oss. Han mötte oss och undrade vad vi gjorde där. Han hade sett för många romantiker komma. Han hade varit sådan själv. Ung och pretentiös och lite väl äventyrlig.

Bilen fylldes av skivfodral som luktade drömmar och hon hade sjungit från min granne hela helgen. Jag satt med Tove och skrev historier om charkuterier och slakt. Jag levde på delikatesser och distade gängliga basgångar och superslims. Jag såg smala spretiga fingrar ta tag om kuken på mannen som var frånvarande i skallen där han satt uppspelt och framåtlutad över soffan. Jag kuperade bilderboken och lade fram den på bordet men han var för vidskeplig för att läsa i korten. Han poängterade att det var han som skulle leva den sanna historien och ingen dotter eller son.

Hon påstod att dagarna på solen var ett enda slöseri med tid. När alkoholen steg henne åt huvudet gick hon på autopilot. För min del var hennes sidor tomma när jag höll henne i mina händer idag. Jag tittade på henne i en hel timme. Jag såg hennes film. Den där märkliga avenyn där hon lade sig ner i caféer. Vita caféer av psykedelia. Jag såg hur hon fingrade på de försvunna filmrullarna. Hennes dotter var inte ens född när hon gick omkring i hemmet och vände på sina nya saker. Hon plockade fram porslinsdockorna och klädde av dem och beskrev dem i romanen. I drömbibeln finner hon en solglimt om natten. En ängels litteratur når fram till rätt adressat i en bleknad fantombild. Hennes benhop bärs genom öknen av varma kyssar och silhuetter. Händerna spretar i en törstig cancers drink. Damskons klack glider på den polerade isen. Hon sjunger ett libretto när vägen svartnar för din berusade värd.

Vi ber och kokas tillsammans, det är ett måste. Tjuren rusar mot en röd duk av östrogen. Unisont ligger kyrkans män knäböjda under månens grimas. Jag slår mitt huvud i glasskivan som var ditt bord. Våra kroppar ligger avdunstade i silen ovan grytan. Tranbärsbrännvinet är en dekokt av oss när vi släcker mansgrisarnas perversa törst.