jag har en hög med piller
vita som synden själv
vita som självömkelse

men högen bara växer och växer
de känns svåra att svälja,
och sväller i munnen
samtidigt som omgivning trycker på

jag måste ta dem
jag ska ta dem
jag är tvungen att ta dem
men jag vill inte

de säger att jag mår bättre
men de tror inte på mig
de säger att jag överdriver
de säger att allt ska bli bra

de tror mig inte
de tror inte att jag mår dåligt
de tror inte på att pillrerna inte funkar
de tror inte på mig

jag ömkar mig själv
och väntar på en bättre värld
men jag stirrar mest på min vita hög
mitt vita berg som blir min värld
min vita last, som jag måste släpa på

jag sitter hemma, och försöker
jag försöker leva
jag försöker låtsas
men alla går på det

jag spelar teater
jag spelar glad
och alla sväljer det
de sväljer det och tror inte
de tror mig inte

jag skriker inombords
jag blir arg på alla
jag blir arg, ilsken
men det hjälper inte
ilskan känns tom, livlös