En maskin som kan trycka spegelbilder har vi sedermera skådat. På papper, duk eller skärm är nu detta inget nytt - däremot direkt på spegel. Det går till så att man kopierar bilden från en spegel och trycker in den i en annan spegel.

Ingen människa behöver stå framför denna andra spegel, emedan spegelbilden lever sitt liv där ändå. Även sedan människan ifråga upphört att spegla sig! Ja, även sedan den ursprungliga spegelbilden försvunnit ur ramen, fortsätter den andra spegeln att visa vad människan skulle ha gjort (om hon ännu hade speglat sig).

Ingen konstant överföring är således nödvändig, som från en scen via kamera till en film. Det räcker att kopiera ett ögonblick, trycka in en enda glimt, så ryms hela scenariot i den nytryckta spegeln. Upp till två personers spegelbilder kan samtidigt överföras (vid tre sker en sorts sammanblandning av tidslinjer och bakgrunder).

Skulle någon under tiden gå fram till denna andra spegel för att spegla sig däruti, blir hon omedelbart varse att den är upptagen. Hur länge spegeltrycket förblir upptaget kan korrigeras genom den första spegeln, på så vis att man skapar och trycker nästa spegelbild.

Vi fick skåda tekniken under vår senaste resa till Venus vackra måne. För en vanlig observatör har vår soligare granne ingen måne, nej, inte ens två. Rentav rymdexperterna och teleskopen tycks blinda för vad Venus håller som sällskap. Kanske beror det på värmen, möjligen på skamkänsla. Vi vet bara att Venus måne speglar de mest sevärda mysterier.