solfall, stjärnstoft
en tid mellan aska och förförelse
där rosor doftar av
skymningslust

meningsfullhet
tomhetstid
bara munfullar av känslor
och inget mer

havsdjup
solspegel på ytan
det suger från djupen
men andas
aldrig där

du bevarar mig
tills dagarna
är redo
att gry och födas
med lungor