På ett bättre hotell i Dresden finns en mörkbrun dörr. Den leder till någonstans i Ryssland eller kanske Ukraina. Besökarna kommer med kamerorna från alla håll. Öppnar man dörren blir den vinröd. Det tycks ske av skenet från kammaren innanför. Någon har återuppbyggt rummet som det var före konstaplarna och korpralerna kom. Bara byrålådsknopparna och duschmunstycket är modernt. Samtidigt öppnar en yngre kvinna ögonlocket i en säng tyngre än gammal sten. Hennes läppar är lika fylliga som dörrkarmarna. Om man kramar henne så visar sig dörren vara ett draperi i nyanser av pilsner. Om man låter bli studsar spegelglaset tillbaka.