första advent
och än en gång faller snön

den ringlande stigen av små fotavtryck
blev bara ännu en av de få saker
hon lämnade kvar där

hemmavid

när jag blundar
kan jag fortfarande
njuta av minnet

trängselförvrängda obekanta ansikten
alla ljud som förstärks och dränker
förhindrar mitt sökande
mina lockrop

min fröken mörk svarar inte
inte ens med en blick
hon gömmer sig

i mörkret