Hon var i fara.Vem eller vad som var det stora hotet viste hon inte.Bara att en gnagande känsla hade varit hennes följeslagare i fem månader.Familjen hade lyckats övertala Lyssa att lämna hemmet.Det var tyst på den gamla kyrkogården förutom suset från trädkronorna.Kunde det vara tryggt här?
Plötsligt förändrades luften framför henne.En mörk man visade sig.Fara skrek rösten i hennes huvud.Nu hade den ett ansikte,en kropp.med ett väsande läte öppnade han munnen och blottade två huggtänder.
"Dumma lilla flicka!Trodde du verkligen att det skulle hjälpa att flytta ifrån New York?Du kan aldrig komma undan från mig."Med en hastighet som skulle få fortkörare att skämmas högg han tag i hennes arm och den kalla rösten fortsatte;"Du har något Vampyrrådet åtrår.Som prisjägare får jag en stor belöning när jag överlämnar dig.Men jag tror inte de har något emot att jag tar mig ett smakprov först.All denna jakt har väckt en hunger i mig."Reptilögonen fångade hennes blick och han log snett.Lyssa blundade och väntade på smärtan hon visste skulle komma.Dock hände det aldrig.Förvånat öppnade hon ögonen och såg nu vampyren brottas med en främling.De rullade runt bland mörkröda höstlöv.Efter vad som kändes som en evighet talade nykomlingen med en sammetsmjuk farlig röst."Det här var roligt men som du vet varar det inte för evigt.Ditt svin!Dags för dig att dö då jag har viktigare saker för mig."
Vampyren som jagat Lyssa skrattade och svarade;"Det tror jag inte.Och när jag har dödat dig kommer det att bli ännu mer roande."
Som svar fick han en träpåle instucken i bröstkorgen.
"Det verkar som om jag hann före.Nu behöver inga kvinnor oroa sig för dig längre."Med ett rasande skrik smälte vampyren. Kvar fanns endast en svart gegga vid främlingens MC-stövlar.Lyssa hoppades att det hela bara var en mardröm men efter att hon knipit sig i armen två gånger kunde hon konstatera att så inte var fallet.Trots rädslan som pickade i bröstet blev hon mot isn vilja nyfiken.Under striden hade hon endast sett glimtar av sin stridande räddare.Nu gled blicken uppför hans ben.Svarta läderbyxor.Svart t-shirt som var så tajt att man kunde ana sex-packet där under.En gammal läderjacka.Det var ingen kort man.En två meter grym mördarmaskin.När hennes blick tillslut stannade vid hans vita ansikte kunde hon inte låta bli att flämta till.Bloddroppar rann nerför det starka ansiktet.De djupblå ögonen var hårda som sten.Det långa håret,svart som en glänsande korpvinge,räckte ner till den breda ryggen.Mellan de grymma läpparna vilade nu en cigarett.Med ena handen tog han upp en gyllene tändare ur jackfickan och lät den göra nytta.Luften fylldes av tobaklukt.På något sätt luktade det gott.Var även han en prisjägare som nu hade dödat en konkurrent?Enda sättet att få reda på det var att fråga.
"Har du kommit för att ta mig?Dödade du honom för att du skulle få belöningen istället?"
Han skakade långsamt på huvudet och drog ett bloss på cigaretten.
"Jag kom för att rädda dig.Jag är din beskyddare.För fem månader sedan kontaktade din pappa mig.Som du vet har du något värdefullt som vampyrernas råd suktar efter."Nu log främlingen och Lyssa kunde till sin förfäran se två vita huggtänder.De växte dessutom tills de nuddade hans fylliga underläpp.