Lyssas ansikte bleknade.
"D-du är också en vampyr!"stammade hon fram.
Han sade med sin mjuka sammetsröst;"Baby,jag är fullt medveten om vad jag är."
"Men varför kontaktade min pappa en vampyr?"
Han höjde på ett kolsvart ögonbryn."Alla vampyrer är inte svin!Jag är inte intresserad av rådet.Man skulle kunna kalla mig för en outsider.Alla som har haft något emot mig har slutat i en likkista."
"Eller som en svart stinkande gegga,"kunde Lyssa inte låta bli att säga.
Vampyren betraktade nu henne med en road blick."Sant,sötnos."
Han var verkligen en kickass krigare.Just i det ögonblicket kom hon att tänka på att hon inte ens visste vilket namn han gick under.
"Steele heter jag föresten."Den mörka rösten var som smältande choklad.Skulle hon någonsin vänja sig?
"Hur visste du vad jag tänkte?"Lyssa kunde inte dölja förvåningen i sin röst.
"Du har inget vidare pokeransikte,baby."
Typiskt!Kunde alla läsa av henne lika lätt?
Steele skrattade mjukt och tände en ny cigarett.
"Så du har spenderat fem månader med att hålla ett vakande öga på mig."
Han nickade och blåste ut ett litet moln av rök.
"Det finns inget roligare än att jaga fula typer och döda dem.Jag har räddat åtskilliga kvinnor ur knipa.Det har varit allt från vålsamma ex-män till mördare.Jag är känd för att inte visa nåd.Inte när det gäller svin.Vampyrrådet pissar på sig av rädsla när de tänker på mig."
Steele drog av sig läderjackan och nu såg Lyssa att det stod något på t-shirten."Things to do.People to kill."Hon kunde inte låta bli att skratta.
"Jag har en känsla av att det verkligen stämmer in på dig."
Steele nickade och fimpade cigaretten.Sedan räckte han fram en hand och hon tog emot den.
"Jag trodde att de odöda skulle vara kalla."
Nu var det hans tur att skratta."Du skulle bara veta hur varmblodiga vi är,sötnos."
Lyssa slog förläget ner blicken.Kinderna hettade till.
"Jag gjorde dig väl inte generad?Jag är odöd men jag kan fortfarande uppskatta en vacker kvinna."Med den andra handen smekte han hennes kind.
"Du kommer alltid att vara trygg hos mig,"viskade Steele i hennes öra och hon var tvungen att blunda.Hans andedräkt var en blandning mellan tobak och mint och hennes sinnen löpte amok.Skulle någon kunna utvinna en parfym av dessa lukter skulle hon köpa den direkt.
"Vart är vi på väg?"
"Hem till mig.I utkanten av stan ligger mitt ställe."
Lyssas hjärta slog snabbare.Där skulle de vara säkra från omvärldens ögon.Det undermedvetnas röst frågade om hon trodde Steeles grymma läppar skulle vara hårda eller mjuka.Fantasier började ta form.Först skulle han kyssa med en långsam ömhet.Senare skulle passionen väcka vilddjuret till liv igen.Med en irriterad suck föste Lyssa undan de sensuella bilderna från sitt huvud.
Vem hade tid med en romans när man var jagad?