"Så hon ville låta naturen ha sin gång?"mumlade Lyssa.Hon kunde förstå sin mormor på ett sätt.
"Kanske ville hon inte omvandlas till vampyr eftersom det skulle innebära mer problem,"funderade hon vidare.
Steele nickade."Det kan mycket väl vara så."Den ena armen lade sig runt hennes axlar."Varför ärvde jag nyckeln och inte mamma?"Hon rynkade lätt på pannan.
"Antagligen för att du är starkare.Egentligen skulle din mamma gärna ha tagit din plats men samtidigt ville hon inte gå emot testamentet."De isblå ögonen glödde av nyväckt begär.
"Ja,det stämmer ju faktiskt.Så jag är nyckelns beskyddare nu."
Som svar tryckte han sina läppar mot hennes.Den välbekanta smaken av tobak och mint fick alla sinnen att löpa amok.Hon skulle kunna spendera evigheten i den här vampyrens famn.En plötslig insikt skickade en stöt till det hårt bultande hjärtat.Jag älskar Steele skrek rösten i hennes bakhuvud.Hans humor,hans kropp,de grymma sensuella läpparna och de dödliga ögonen.
Hon lät de muskulösa armarna lägga ner henne på sängen igen.Värmen spred sig till kroppen som hungrade efter hans berörning.Han log sitt kaxiga leende och kysste den ömtåliga halsen."Det är dags för den tredje saken jag är bra på,baby."Det fanns spår av road lojhet i hans sexiga röst.
Ja!ylade hennes inre röst.Deras blickar låstes fast i varandra i vad som kändes som en evighet."Vill du bli bunden igen?"spann han och naffsade lätt i hennes underläpp.
"Nej,inte den här gången."Händerna ville kunna röra vid hans otroliga hud.
"Okej,sötnos."Läpparna gick på upptäcksfärd.Allting snurrade runt i rummet.Alla tankar löstes upp i intet.Steele lyfte upp hennes knän och sedan var de förenade."Det här är hemma," mumlade Lyssa med slutna ögon.