Jag ger dig min tillit.
Jag ger dig min sorg.

Vet icke hur jag skall agera.
För även om du är min trogna vän.
Så vill jag att du förblir det.

Är rädd för att bli övergiven.
Är rädd för att vara ensam.

Vill fly från detta helvetets hål.
Vill Skriva.
Vill ringa.
Vill prata.
Inte för att jag måste.
Men för att det känns bra
när jag pratar med dig.

fast även då tvekar jag.
Trots att du säger att jag icke stör.

Men en känsla får mig att tro
att jag alltid förstör.

Förlåt för att jag är så tjatig.
Förlåt för att jag är så svag.

Vill sitta på en bänk
Med min trogna vän.
Och prata ut om min sorg.

men åter igen är jag rädd
för att förlora dig som är min trogna vän.